Ännu en morgon med att vakna utvilad (?) halv fem på morgonen. Tröttaste människan....
Boostar upp med hinkvis med kaffe inför champagnefrukosten som snart väntar. Inga dejter, inga planerade utfärder, bara min älskade bonusfamilj och övriga vänner.
Trevlig Valborg önskar jag Dig.

Javisst!
I lördags förmiddag ringde närmsta blomsterhandel och jag hade en bukett att få levererad. Oj, tankarna snurrade, så många bollar i luften eller kanske rättare sagt män som jag har kontakt med. Dejt 2 och jag skrev länge och väl på kvällen efter senaste inlägget och vi bestämde att jag skulle komma till honom till de hus han försöker städa ur och lägga ut på försäljning. Kan det vara han som skickar blommor? Hmm, dejt 1 kanske, kan inte lista ut om han är ointresserad eller bara tystlåten och blyg. Kanske hans sätt att visa att du där, jag är intresserad. Sen har vi mannen från vintern .... nej, skulle han aldrig göra! Han har däremot ringt på morgonen och vi pratade en rätt lång trevlig stund. Sen slutligen den smått besatta killen som så sent som i tisdags klargjorde att han minsann inte tänker höra av sig mer. Ånej, det vore ju så typiskt!
Så blombudet kommer, med fjärilar i magen öppnar jag upp pappret. Läser kortet, ingen undertecknad. En ursäkt om att ha varit dryg och en önskan om att få bjuda på middag, mitt val av dag, stad och restaurang.
Jodå, kan ju bara vara han som jag så gärna trodde gett upp. Jag skickar ett sms till honom för att försäkra mig om att de va från honom. De va de. Jag tackade.
Så lördag eftermiddag tar jag mig slutligen iväg de många mil hem till dejt 2. Huset ligger fantastiskt vackert. Men det syns att rätt likt min egen historia så är det ett hus som aldrig blev hem, ett löfte om framtidsplaner och en matta som rycktes bort alldeles för oväntat och fort. En oavslutat start på resten av livet.
Återigen har vi en kväll som knappt är tyst en enda minut. Prat, skratt, flirtande, flinande. Vårt internskämt som bara spinner vidare till absurdum!
Vi åker gemensamt tillbaka till min hemstad och möjligt hans blivande stad. Säger hejdå med ett stort leende och en lång kram när jag släpper av honom.
Något som stört min ganska bekymmersfria lördagskväll och söndagsförmiddag är otaliga missade samtal från mannen från i vintras, tre gånger ringde han under kvällen, och inte mindre än sex gånger på söndagen. Ensam i bilen ringde jag upp. Han pratade och frågade, skrattade och frågade sen om jag ville komma och se på film, han skulle just hämta upp barnen. På polestudion va det kursavslutning och uppvisning, jag va där och tittade på alla fantastiska dansare, wow, vilka bedrifter. Pga en väldigt ond rygg valde jag att sitta bredvid och låta mig underhållas.
Så efter de åkte jag till mannen. Åh så glad jag vart att träffa barnen, och de vart glada att träffa mig! Killen vart tonåring i veckan!
Så mannen och jag pratar, dricker kaffe. Ser en film. Vi kan varandra så bra. Vet när det är läge att prata mitt i en film, skrattar på samma ställen. Som jag trivs med denne karl! Fan!
Vi lutar oss lätt mot varandra i soffan, han ber mig sova kvar, men jag väljer att trots att kvällen blir väldigt sen att åka hem. Det här är någon som kan göra mig illa, och jag vill hellre ha honom kvar. Som ett positivt inslag i mitt liv. Han skrev nu imorse och sa att de va roligt att ses igen, och nämnde en nästa gång.

.... så mina tankar om att eventuellt fråga dejt 1 om att kanske ses igen vart de inget av med. Jag gjorde några tafatta försök att starta upp en konversation igen. Men svar på ett "hej hur är läget" kom timmar efter. Och intresset verkade minst sagt svagt. Struntade i det.
Nu ikväll har både dejt 1 och dejt 2 hört av sig. Ingen utav dom med någon fråga om att träffas. Dejt 1 frågade vad jag skulle göra, berättade att han va sugen på att gå på bio men att ingen polare va sugen på att haka på. En utslängd krok kanske, men jag hade ju nyss berättat att min kväll va obokad.
Sen ett samtal .... från mannen jag saknat. Osäker om det är tre veckor som gått eller rent av en hel månad. Att höra hans röst kändes.... Han frågade om jag skulle ut ikväll, om vi skulle ta en tur på krogen tillsammans. Sa precis som det är, nej det känns väldigt långt borta, trött och inte alls på de humöret, men sa också att han va mer än välkommen att komma till mig om han ville ha sällskap. Svaret vart precis som väntat - nej. Skäms lite för att erkänna det, men ögonen vart lite blöta när vi la på. Men vi är inte bra, eller jo, vi är perfekta om vi kan stanna tiden för all framtid alternativt byta ut någon av våra tankar och drömmar om framtiden. Lite stolt och glad på mig själv att jag inte omedelbart svidade om och gjorde honom sällskap för en natt på dansgolvet. Hmm, i skrivande stund, oj vad jag saknar oss på dansgolvet.
Nu är det jag som gäller, är det inte rätt så är det inte de. Vill träffa någon som delar mer med mig. Men som jag vill träffa någon nu!
Dagen har tillbringats på årets trädgårdsmässa. Kom hem med diverse plantor för trädgården. Hade det inte varit för den fruktansvärt onda ryggen så hade jag köpt med mig säckvis med ny fin jord.
Ja ryggen ja, fröken jag-kan-själv har visst vaknat ur sin dvala igen. Senaste veckan har jag burit in ett högt hörnskåp från bilen, in i huset, en tv storlek sjukt stor och tung, in och dessutom upp för trappan och därefter upp på en bänk, satt på sommardäcken, till min stora lycka så missade jag rotationshållet vid något tillfälle så när fjärde skulle på va de bara att börja om. Burit köksbord+4stolar samt skruvat ihop dom på jobbet, givetvis skulle gammalt ut, upprepade proceduren dagen efter fast då med 8 stolar. Samt två poleträningar och en gymsession. Kan väl såhär med facit i hand inse att det kanske vart lite i överkant till och med för mig.
Hör av mig till vänner för ett sistaminuten sällskap men verkar gå bet. Är tröttare än ord kan beskriva. Längtar så efter att imorgon bitti vaknar jag utan klocka, utan tider att passa, hemma, i min säng! Låter som att det vore världens grej, men med jobb och dubbla dejter förra helgen så känns det som en hel evighet sen!
Det händer mycket i mitt liv, känner ett stort mått stress, men samtidigt mycket glädje. Jag har kul! När hade jag det förr? Allt fokus på framtid, på äl på sambons tider hemma eller borta. Nu är det bara jag! Men jag skulle lätt ge upp den här egoismen för den man som visar sig värdig, enkel gemensam vardag och framtid.

Ja okej, jag är väl påverkad av kvällstidningarnas rubriksättningar.
Men, denna morgon behövdes inte alla mina larm, vaknade långt före. Med ett ryck.
Drömde att jag som vanligt satt med telefonen i handen när en Facebook notis rullade upp om att mitt ex uppdaterat sin relationsstatus och gift sig. I min dröm flippade jag totalt, troligen inte helt olikt mitt beteende på riktigt förrutom kanske lite mer aggressiv. Jag flög på honom utomhus, han hade en stor blåtira kring sitt högra öga, någon hade kommit åt honom före mig, jag försökte riva honom med till mitt stora förtret hade jag bitit ner alla mina naglar, med den insikten bet jag honom hårt i axeln. Grät inte, bara skrek. Han sa att de gift sig i september, i samma veva som jag ändrat namn på brevlådorna.
Ja, drömmar fascinerar mig. Kan bli påverkad på både gott och ont, och full i skratt! Stör mig lite på hur han fortsätter ha ett grepp om mig. Men idag vaknade jag inte med panik, eller sorg, eller ens ilska. Samlade ihop intrycken från drömmen innan jag valde att öppna ögonen och påbörja min dag en halvtimma före normalt.
Önskar mitt ex så mycket ont, skrämmer mig lite hur man kan hata någon så djupt som man älskat så högt. Glad att han är borta. Finns inget kvar av oss längre, och det finns ingen saknad.
Nu finns en längtan, efter någon ny. Någon som får mig att våga, att hoppas, att se framtiden tillsammans med.

Efter en rejäl stressig stund mellan arbete och buss mot stan hamnade jag så jag precis hann få känna kvällens sista solstrålar på en uteservering i stan. Vi hade skrivit hela dagen, från lunchtid till det att han faktiskt stog där framför mig.
Direkt va samtalet igång. Han såg annorlunda ut mot hur hans rätt anonyma bild hade fått mig att förvänta mig. Vi kämpar oss kvar på uteserveringen trots att solen är borta och det börjar bli kyligt innan vi fortsätter inomhus. Samtalet fortsätter, och skratten. Blir nog både en och två glas för många. Men det finns ingen hejd. Samtalsämnena tycks aldrig kunna sina. Skratt till tårar. Allvar som va stort och tungt. Ännu en med stort tungt bagage. Kvällen blev till natt, som vart till morgontimmar. Innan vi skildes åt berättade han att han tänker vara kvar i stan hela veckan.
Hela dagen igår fortsatte vårt skrivande. Idag har det plötsligt avstannat. Jag skrev de sista igår som jag aldrig fick svar på. Några gånger under söndagen slutade våra sms att nå fram. Märktes på underliga svar och dålig ordning. Som när jag föreslår en tid att ses. Han skriver nåt helt annat, jag svarar och sen frågar han vilken tid jag tycker vi ska ses. Inte vet jag. Tänker inte rota i det.

Dejt nr 1 hörde av sig igår, han undrade när vi ska ses igen?! Oj! Trodde verkligen inte han ville ses igen. Och kanske va de så att han va väldigt nervös i fredags? Jag vet hur nervös jag va innan!

Yes, de vart längden på vårt första samtal. Skrattat så pass att ögonen tårats. Fått veta massor och fått en hel del svar på saker jag tänkt försöka närma mig imorrn.
Om möjligt ännu mer nervös, om möjligt ännu mera nyfiken. Som jag längtar till imorgon kväll.
Dejt 2

Så, uppenbarligen överlevde jag gårdagens dejt. Vet inte om det kanske va just nervositeten som gjorde att när jag väl började åka så vart jag helt lugn och kände ett starkt självförtroende. Tyvärr vart inte kvällen något som jag kanske önskat eller hoppats på. En kram, ett leende. Vi kommer hem till honom och slår oss ner i soffan. Inget samtal som lätt flödar. Det blir film, dvs vi lär inte känna varandra alls. Vi kryper upp men inte nära. Han lägger en hand på mitt ben. Kanske va han nervös, för han skriver och pratar i telefon mycket mer avslappnat. Nu har han inget att säga och vågar knappt möta min blick. Läggdags. Kryper ner i väldigt skön säng, han kryper tätt intill. Det här är behagligt. Känner snart att han vill mer än bara hålla om och somna. Att säga att jag inte har någon avsikt att ha sex med någon jag aldrig träffat förrut va inga problem, och han tar det bra. Gosar in sig, ger mig en puss på axeln och håller om. I mitt huvud ekar mitt hyckleri, att åka hem till en vilt främmande karl, att sova över men påstå att nåt annat vore helt otänkbart känns inte helt äkta. Men glad att jag inte lät honom närmre. För det klickade inte. Han klev upp imorse och gjorde kaffe åt mig. När det va dags att säga hejdå gjorde vi det med en kram. Han har skickat ett sms och frågat hur jag mår. Men jag tror inte han kände det där extra heller.
Nu sitter jag dock med fjärilar i magen. Snart ringer morgondagens dejt! Blir första samtalet. Och vår hela tiden pågående sms-konversation gör mig varm inombords och sätter ett leende på mina läppar. Längtar faktiskt! Vi verkar dela mycket, intressen, värderingar, framtidsdrömmar. Försöker att inte trigga upp mina förhoppningar. Är så nervös att höra hans röst. Tänk om samtalet bara blir ryckigt och obekvämt.
Inväntar med förväntan!

Ja men då provar vi väl då. Imorrn gör jag något läskigt. Jag ska på dejt! En dejt med någon jag mött på nätet. Jag kommer, arbetsdag på lördag till trots, åka ifrån min hemstad till nästa för att träffa någon jag knappt vet halv sju om. Vi har skrivit i kanske en veckas tid nu, bytte nr härom dan och har nu pratat ett par gånger. Hittills väldigt trevlig! Lika gammal som jag, vilket jag tyckt känts ungt, men vet att vi börjar alla närma oss den ålder då man är jämnårig med de flesta femton år upp och några år ner. Jag har försökt hitta på ursäkter men bannar mig själv och förklarar pedagogiskt att för att vinna måste man våga.
Men så dilemmat som dykt upp. Den här världen är ny för mig. Och jag har skrivit med fler än en. Plötsligt har jag visst bokat in två dejter. En hemifrån imorgon, och en på en servering i min stad på söndag. Är det okej? Får man göra så? Den ena va ju "först" så att säga. Men nästa får mig att skratta högt när vi skriver till varandra, har massor att säga plus han har anknytning till min stad.
Jag ska köra vidare på min beslutsamhet om att köra öppet och ärligt. Ser inte felet, men något invant eller inlärt beteende säger att jag gör fel.
Hjälp på den punkten?
Den här kvällen känns dock rätt knasig, det här inlägget har tagit mig massor av tid att skriva då jag ständigt skriver till och svarar på de båda. Den ena uppmuntrar en packning med mjukisbyxor för att kunna ha en riktig myskväll med massa godis, och den andra ser fram emot söndagen och ses gärna tidigare.
Jag utforskar. Jag tar risken. Hoppas på att åtminstone få en rolig historia ut av helgen. Satsa för att vinna!