Så, uppenbarligen överlevde jag gårdagens dejt. Vet inte om det kanske va just nervositeten som gjorde att när jag väl började åka så vart jag helt lugn och kände ett starkt självförtroende. Tyvärr vart inte kvällen något som jag kanske önskat eller hoppats på. En kram, ett leende. Vi kommer hem till honom och slår oss ner i soffan. Inget samtal som lätt flödar. Det blir film, dvs vi lär inte känna varandra alls. Vi kryper upp men inte nära. Han lägger en hand på mitt ben. Kanske va han nervös, för han skriver och pratar i telefon mycket mer avslappnat. Nu har han inget att säga och vågar knappt möta min blick. Läggdags. Kryper ner i väldigt skön säng, han kryper tätt intill. Det här är behagligt. Känner snart att han vill mer än bara hålla om och somna. Att säga att jag inte har någon avsikt att ha sex med någon jag aldrig träffat förrut va inga problem, och han tar det bra. Gosar in sig, ger mig en puss på axeln och håller om. I mitt huvud ekar mitt hyckleri, att åka hem till en vilt främmande karl, att sova över men påstå att nåt annat vore helt otänkbart känns inte helt äkta. Men glad att jag inte lät honom närmre. För det klickade inte. Han klev upp imorse och gjorde kaffe åt mig. När det va dags att säga hejdå gjorde vi det med en kram. Han har skickat ett sms och frågat hur jag mår. Men jag tror inte han kände det där extra heller.
Nu sitter jag dock med fjärilar i magen. Snart ringer morgondagens dejt! Blir första samtalet. Och vår hela tiden pågående sms-konversation gör mig varm inombords och sätter ett leende på mina läppar. Längtar faktiskt! Vi verkar dela mycket, intressen, värderingar, framtidsdrömmar. Försöker att inte trigga upp mina förhoppningar. Är så nervös att höra hans röst. Tänk om samtalet bara blir ryckigt och obekvämt.
Inväntar med förväntan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...