.... så mina tankar om att eventuellt fråga dejt 1 om att kanske ses igen vart de inget av med. Jag gjorde några tafatta försök att starta upp en konversation igen. Men svar på ett "hej hur är läget" kom timmar efter. Och intresset verkade minst sagt svagt. Struntade i det.
Nu ikväll har både dejt 1 och dejt 2 hört av sig. Ingen utav dom med någon fråga om att träffas. Dejt 1 frågade vad jag skulle göra, berättade att han va sugen på att gå på bio men att ingen polare va sugen på att haka på. En utslängd krok kanske, men jag hade ju nyss berättat att min kväll va obokad.
Sen ett samtal .... från mannen jag saknat. Osäker om det är tre veckor som gått eller rent av en hel månad. Att höra hans röst kändes.... Han frågade om jag skulle ut ikväll, om vi skulle ta en tur på krogen tillsammans. Sa precis som det är, nej det känns väldigt långt borta, trött och inte alls på de humöret, men sa också att han va mer än välkommen att komma till mig om han ville ha sällskap. Svaret vart precis som väntat - nej. Skäms lite för att erkänna det, men ögonen vart lite blöta när vi la på. Men vi är inte bra, eller jo, vi är perfekta om vi kan stanna tiden för all framtid alternativt byta ut någon av våra tankar och drömmar om framtiden. Lite stolt och glad på mig själv att jag inte omedelbart svidade om och gjorde honom sällskap för en natt på dansgolvet. Hmm, i skrivande stund, oj vad jag saknar oss på dansgolvet.
Nu är det jag som gäller, är det inte rätt så är det inte de. Vill träffa någon som delar mer med mig. Men som jag vill träffa någon nu!
Dagen har tillbringats på årets trädgårdsmässa. Kom hem med diverse plantor för trädgården. Hade det inte varit för den fruktansvärt onda ryggen så hade jag köpt med mig säckvis med ny fin jord.
Ja ryggen ja, fröken jag-kan-själv har visst vaknat ur sin dvala igen. Senaste veckan har jag burit in ett högt hörnskåp från bilen, in i huset, en tv storlek sjukt stor och tung, in och dessutom upp för trappan och därefter upp på en bänk, satt på sommardäcken, till min stora lycka så missade jag rotationshållet vid något tillfälle så när fjärde skulle på va de bara att börja om. Burit köksbord+4stolar samt skruvat ihop dom på jobbet, givetvis skulle gammalt ut, upprepade proceduren dagen efter fast då med 8 stolar. Samt två poleträningar och en gymsession. Kan väl såhär med facit i hand inse att det kanske vart lite i överkant till och med för mig.
Hör av mig till vänner för ett sistaminuten sällskap men verkar gå bet. Är tröttare än ord kan beskriva. Längtar så efter att imorgon bitti vaknar jag utan klocka, utan tider att passa, hemma, i min säng! Låter som att det vore världens grej, men med jobb och dubbla dejter förra helgen så känns det som en hel evighet sen!
Det händer mycket i mitt liv, känner ett stort mått stress, men samtidigt mycket glädje. Jag har kul! När hade jag det förr? Allt fokus på framtid, på äl på sambons tider hemma eller borta. Nu är det bara jag! Men jag skulle lätt ge upp den här egoismen för den man som visar sig värdig, enkel gemensam vardag och framtid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...