Efter en rejäl stressig stund mellan arbete och buss mot stan hamnade jag så jag precis hann få känna kvällens sista solstrålar på en uteservering i stan. Vi hade skrivit hela dagen, från lunchtid till det att han faktiskt stog där framför mig.
Direkt va samtalet igång. Han såg annorlunda ut mot hur hans rätt anonyma bild hade fått mig att förvänta mig. Vi kämpar oss kvar på uteserveringen trots att solen är borta och det börjar bli kyligt innan vi fortsätter inomhus. Samtalet fortsätter, och skratten. Blir nog både en och två glas för många. Men det finns ingen hejd. Samtalsämnena tycks aldrig kunna sina. Skratt till tårar. Allvar som va stort och tungt. Ännu en med stort tungt bagage. Kvällen blev till natt, som vart till morgontimmar. Innan vi skildes åt berättade han att han tänker vara kvar i stan hela veckan.
Hela dagen igår fortsatte vårt skrivande. Idag har det plötsligt avstannat. Jag skrev de sista igår som jag aldrig fick svar på. Några gånger under söndagen slutade våra sms att nå fram. Märktes på underliga svar och dålig ordning. Som när jag föreslår en tid att ses. Han skriver nåt helt annat, jag svarar och sen frågar han vilken tid jag tycker vi ska ses. Inte vet jag. Tänker inte rota i det.

Dejt nr 1 hörde av sig igår, han undrade när vi ska ses igen?! Oj! Trodde verkligen inte han ville ses igen. Och kanske va de så att han va väldigt nervös i fredags? Jag vet hur nervös jag va innan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...