Jajamensan, det blir titeln på min bok den dagen jag klurat ut tricket.
I veckan gjorde jag något jag kanske aldrig gjort tidigare. Men, då pratar vi icke om självutvecklande utmanande spännande äventyr. Jag sa stopp och belägg och stannade. Sjukanmälde mig på jobbet och drog ner gardinerna. Sov länge, köpte pizza till middag och såg på film. Efter ett intensivt år, intensiv vår och några intensiva månader och veckor tog det stopp. Summerar alla könslor som funnits de senaste tolv månaderna. Det skulle räcka för en livstid tror jag. Min fortsatta high är att utmana och utvecklas. Där får jag mina kickar. Sen den 1 maj har jag träffat en karl, dejt 3. Han är mycket, han är intensiv. Han besitter egenskaper som får mig att vilja slå honom, hårt. Han har egenskaper som får mig att le som en tonåring. Han har sidor som får mig att motarbeta driften att slå ner blicken i golvet. Han får mig att skratta. Han har också fått mig att gråta. Han är så annorlunda. Eller är han just som alla andra? Han känner passionerat, han trycker ner mig i skorna och får mig att känna mig otillräcklig och fel, han faller för mig. Jag - jag passar inte i hans mönster. Beter mig inte som han förväntar och både önskar och önskar inte. Jag svarar inte som hans manus i huvudet berättat att jag skulle svara. Jag svarar inte snabbt nog. Jag är fel och i all välmening rätt. Han vill inte forma mig in i rätt gjutform, men har svårt att bara se något han inte sett förrut utan att ifrågasatta.
Vi skulle kunna vara varandras rätta eller varandras undergång.
På samma sätt som jag skjuter undan honom vill jag att han kommer tillbaka. På samma sätt som han kan skratta åt något som jag verkligen menar, så det gör ont i mig, så tror jag inte han vill att jag ska reagera det minsta på ett annat sätt.
Han lär sig mig, och jag lär mig honom. Jag tycker att ansträngningen är lite för stor, men ändå tycks jag inte kunna klippa. Något drar mig till honom.
Förra helgen va jag hos honom. För mig att vara borta torsdag ända till söndag är så konstigt. Ja, jag längtade hem. Men njöt av att vara bortkopplad från alla mina borden och måsten här hemma. Njöt av hans sällskap. Min ide av en kravlös tillvaro är inte densamme som hans. Han har en rastlöshet i kroppen. Något jag upplever som ett behov av att räcka till. Inte vara tråkig. Men ... jag är tråkig. Tyckte vi lärde känna varandra ytterligare en bit under dessa dagar. Men för honom känns det ändå som att de går för sakta. Jag vill inte ha kampen. Jag vill ha en naturlig övergång från a till b, för att sen om allt går väl nå både cdefghijkl osv.
Jag stängde ner min profil på dejtingsidan i förra veckan. Söker ingenting där.
Vill inte bli tagen med storm, eller jo kanske lite, vill inte tvinga fram en framtid, men vill se den, vill inte jobba så hårt på att starta upp en relation, vill jobba hårt på en bra relation.
Så, min ängel och djävul sitter återigen på mina axlar och drar mig mitt itu.
Nånting känns bra, nånting känns inte alls bra.
Efter en stormig diskussion i måndags kväll har vi inte setts. Jag avfärdar utan att avskriva. Jag längtar efter min egen tid och utrymme. Men avståndet gör att jag inte har lyxen att ta den. Det blir allt eller inget. Och jo, jag saknar väl lite också. Äntligen har jag en kväll före ledig dag med sol som värmer altanen, vitt kylt vin i mitt glas och musik i lurarna. Här mår jag bra. Men tveksamheten om vad jag vill och känner stör. Jag känner ju nånting, annars hade de varit lätt. Men känner jag för honom som man bör för någon man vill leva med? Det kanske är skador från tidigare liv som sätter käppar i hjulet, eller är det mitt försvar, eller känner jag inte tillräckligt mycket?
Frågorna hopar sig i vårsolen. Och jag drar mig till minnes att de va just hit jag inte ville. Grubbla, undra, fantisera. Jag vill VETA att jag är på rätt spår. Att jag är redo. Att det är rätt.
Känns de bra så är de bra. Så är det, men om det känns så rätt ibland, och samtidigt så fel ändå....

 

Carina

22 maj 2015 20:23

För mig låter det som fel kille för dig. Just nu. Allt baserat på vad du skriver och jag tolkar. Framför allt meningen om att han trycker ner dig och du känner dig otillräcklig. Den delen tror jag tyvärr inte kommer ändras. Jag reagerade starkt på den. Den intensiva hos honom kommer aldrig dämpas och jag tror att du rycks med för era olikheter. Bra att du pausar livet lite och återhämtar dig. Även om du inte vill grubbla är det bra att stanna upp och komma ifatt sig själv så man kan få ny fart och ny energi som öppnar nu dörrar. Även om dejt 3 är härlig och energifyllt och det är lätt att ryckas med i "tånorsfnisset". Det är vad jag tror. Men i slutändan så sitter du på svaren själv även om man i bland vill att svaren tas av någon annan och bara åker med och att det kan vara en jobbig "inre resa" att ta sig till sina svar. Som sagt var så du känner bäst själv och hur svårt det än må vara så kommer du komma till Lyckliga gatan men jag tror det inte är med dejt 3. Om livet känns lite grått och disigt så gör det md champagne!! Trevlig helg.

Pernilla langtarefterdig.blogg@mail.com

23 maj 2015 12:48

Jag tror du har rätt Carina!
Och faktiskt ett beslut jag tog några timmar efter senaste inlägget då jag valde att avsluta det hela. Det har varit med varierande känslor, just idag ångrar jag mig, men vet att jag baserade mitt beslut på rätt underlag.
Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...