Ni vet Facebooks senaste grej, idag har du minnen att se tillbaka på. Kommer bli några hugg i bröstet framöver insåg jag imorse.
Idag för tre år sedan började jag min resa till Sydafrika. En resa som troligtvis för alltid kommer bli den bästa. Jag flög ner till Johannesburg och vart på flygplatsen hämtad till en lodge nära flygplatsen. Tillbringade en natt där själv innan personalen körde mig tillbaka till Johannesburgs flygplats. På en takterrass satt jag med en bok när jag såg min kärlek närma sig, han och hans kollegor landade precis nedanför terassen jag satt på. Det knöt sig i magen av längtan efter min man, ville springa ut på plattan och möta upp men fick istället snällt vänta och se hur de taxade och klev ur. Därifrån satte vi oss tillsammans på ett plan till Cape Town. För första gången i mitt liv hade jag ingen aning om vad min semester skulle innehålla. Min man hade ordnat med allt. Och vi bodde i bröllopssviter, besökte vingårdar, åkte på safari, lekte med lejonungar, va uppe på en flygtur över Cape cod och Robin Island, åt de mest sagolika middagarna, besökte casino. Ja herrejisses. Och den kärleken som då fanns. Vad händer när den bara dör? När man väljer att lämna allt när man står mitt i ett kliv med riktning framåt? Hur kan man hata någon som man en gång älskat så? För det är tyvärr så, jag hatar honom. Har ingen aning om vad han tänker och känner om mig idag. Men min känsla gentemot honom är hat.