Ännu en arbetsvecka till ända. Stress ut i fingertopparna och plötsligt vart det tyst och lugnt. Tänker en hel del på föregående helg. Då tårar och ett oväntat återseende präglade min tid. Allt som kommer ikapp ju längre tiden går och distansen till händelser ökar. Föll ihop och bara grät flertalet gånger. Det va skönt, men tröttheten gör sig påmind ändå. Hur mycket kraft som krävts av mig att hålla skenet uppe, att ha ett sken, att våga hoppa i så många avseenden. Vågat släppa kontrollen och hittat tillbaka till fullt fokus igen.
Jag gör det jag trivs med mest. Sitter och njuter av allt som växer, av vinden i träden, av fågelkvitter och en värmande sol.
I veckan hörde mitt ex kollega av sig igen. Han berättade att mitt ex flamma, som också är hans vän är ute på otrohetsäventyr efter att mitt ex valt jobb framför tid med henne. Jag vet .... inte sunt ... men jag kunde inte sudda ut mitt fåniga leende på timmar efter att han berättat de. Karma - man bara måste älska karma.
Efter helgen får jag lite miljöombyte. Reser till Spanien och med lite panikartad spänning ser jag fram emot det. Visst hade jag gärna åkt privat, nu är det jobb 24-7 som gäller, men åh, riktig värme, sol, människorna, maten! Ser fram emot de!
Träffade mannen från vintern förra helgen. I vanlig ordning, prat om könslor, något som finns där men som ändå inte räcker till. Sällan man träffar någon som känns så rätt. Att säga nej till närheten va svårt. Men allt är satt i ett annat dager nu. Det finns könslor. Jag har dejtat andra sen sist. Och viktigast av allt, han vill ju inte ha mig. Eller jo, i viss mån vet jag att han vill de. Men som nämnt många gånger förrut, vi är inte påväg mot samma mål. Underbart att träffa barnen igen. Som jag saknar den lilla familjen, som jag trivs i den bubbla vi tillsammans kliver in i. Men den är på låtsas. Vi delar allt, men är milslängder isär. Fina karl. Vilken tur ändå att han ändå påstår att vi inte är. Vart skulle jag ta vägen om han skulle komma och be mig vara hans? Han vet vad jag vill ha, han känner att han gjort sitt på den fronten, vi skulle aldrig bli tillräckligt lyckliga ändå. Jag för att jag får ge upp de jag vill ha, han för att han nekar mig de största jag vill ha. Kan man inte både få äta kakan och ha den kvar?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...