I slutet av sommaren när jag först började få perspektiv på alla händelser och alla eventuella mer eller mindre fruktansvärda lösningar och utvägar från det liv jag hade innan lovade jag mig själv att när allt landade så skulle jag söka hjälp, en terapeut, en psykolog, ja nånting som skulle hjälpa mig att processa och hantera utan att falla över. Jag kände att jag ville landa först, ville ha alla bitarna klara för att få hjälp att lägga ihop dom sen. Den senaste tiden har jag däremot bara känt uppgång, andats lättare och trivts bra med livet. Absolut, det är inte de jag trodde jag skulle ha idag, eller de jag längtar efter, men det liv jag nu fått är faktiskt helt okej. Vänner, bekanta och skrivandet har fått vara mina terapeuter, och det har hjälpt. Får en del fantastiskt fina mail från er, mina anonyma läsare här på bloggen, många som stöttar och berättar och delar med sig av sina egna erfarenheter och historier, och jag är glad att jag startade upp en bloggbunden mailadress där både jag och ni som skriver kan få vara just ansikts- och namnlösa.
Efter en tids emotionell vila så får jag dock allt svårare att hantera mina dippar. Det är inte för att de är djupare eller på något vis får mig att må så enormt dåligt, det är för att jag varje gång blir tagen helt off guard. Kan ha en fin dag, sen inträffar något, en trigger som får mig att tappa allt och jag faller. Varje gång grips jag av den fullkomliga paniken av att gå ner mig. Jag stöter på någon form av bakslag eller motgång både nu och då, men vissa får mig så starkt ur balans och jag känner igen skörheten, hur snabbt och hur lätt det är att gå sönder. Hur dåligt jag fått lära mig att jag har förmåga att kunna må. En större smäll tror jag inte att jag skulle klara av i dagsläget. Förstår återigen att det där med att söka professionell hjälp är rätt väg att gå. Men hur går man tillväga nu? Vart hittar man det man söker? Hur tusan ska jag veta vad jag söker? En sak är säker, jag är stark nog nu att kunna berätta min historia från början till idag, jag är mogen för vägledning och kritik i rätt utformning, jag vill gå hel ur det här. Vill inte vara den som är trasig och skadad för all framtid, jag är på uppgång även om det är långt kvar så vet jag att där nere där jag varit kommer jag göra allt i min makt att undvika fler besök till. Och jag behöver nog hjälp att stärka upp vissa skadade delar av mig själv.