Känslan i veckan som gått är att han drivit bort. Mina tankar har fokuserat kring att de uttalade orden om att de nu är vi på riktigt kanske skrämde honom. Kontakt men ändå inte. Distanserat. Jag är fortsatt inte helt i form, och nog hjälper de med måendet att spä på analyser av varje ord. Rädslan och längtan.
Men så kom helgen. Och som en våg rullar han in, sköljer bort alla mina farhågor och tankar. Han smeker bort den konstiga känslan, och kysser bort oron. Mitt hav, så mycket outforskat, så mycket kvar att upptäcka, så mycket som jag aldrig kommer att se. Han är mitt hav, han är vågen. Omfamnande, uppslukande och lugnande.
Jag älskar denna man. Till veckan är det dags för resa igen, inte för mig den här gången, för honom. Men ikväll känns allt bra. Allt vi kommer ha. Ikväll är jag övertygad igen. Det är vi, tillsammans, ömsesidigt.
Är övertygad om att det är mina egna hjärnspöken som ställer till de dagar vi inte är tillsammans. Det är inte han eller hans ord. Det är jag.
Har fortfarande inte hittat tillfället att berätta om medicineringen. Vet inte hur de tillfället skulle se ut. Troligen bör och kommer jag behöva skapa det själv. Men det är svårt.
Imorgon väntar ultraljudet på hjärtat. Är nervös och orolig. Men ska efter tre månaders väntan bli skönt att få det gjort och avklarat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...