Har just torkat kinderna. De första tårarna undertecknad mannen är fällda.
Hur vi än gör, får vi inte våra vardagar att gå ihop.
Egentligen har ingen utav oss mycket på vår respektive agenda, men vi gör allt omlott. I måndags kväll kom han hem från sin resa med familjen, jag själv va och tränade. I tisdags hade han träning. Idag trodde jag vi hittat vår lucka, efter min träning och packning. Men han hjälper en vän och det drar ut på tiden mer än beräknat. Imorrn åker jag på en dygnsresa till Oslo med min bästa vän. På fredag kommer vi hem igen, men ska gå på en spelning här i stan. Lördag har han match och lagfest på kvällen. Så, två veckor, minst, utan att ses, och då borde vi inte ha det så svårt... Men vi vill. Vi vill båda.
Men tårarna kom. Försöker va pigg och glad vid samtal och meddelanden. Inte bitter, inte krävande. Men oj va ledsen jag är. Saknar honom så enormt.
Mitt hjärta, behöver hans närhet nu. Glid inte bort. Något som är så bra kan inte bara rinna ut i sanden. Jag vill verkligen inte förlora det här. Vill ha honom, vill ha oss.