Häromdagen fick en stor undran och fundering sitt svar. Och för en gångs skull va de riktigt positivt.
I slutet på mars gjorde jag något jag inte borde gjort, kollade huruvida mannen va kvar på sidan vi träffades på eller inte. Det började som en ambition att radera min egen sida, vart nyfiken, och därmed ledsen och lite sårad. Han va online då! Jag valde att inte prata med honom om det. Vi hade inte gett varandra några löften, och det va då, och är fortfarande nytt. Valde att försöka glömma de. Det tärde på mig, men i hans närhet visste jag varför. Så här för några veckor sen hade vi det stora samtalet, vi är tillsammans, vi är ett par. Jag frågade om hans inloggningar några veckor tidigare och svaret valde jag att tro på. Jag vill lita på honom och kan inte kontrollera varje kontakt eller hans sätt. Det är ett val, och med tillstånd från min magkänsla så ville jag tro honom, och hur han får mig att känna.
Så va jag hos min hudterapeut aka vän sen mänga år. Hon va den som fick mig att ge internetdejting en chans, och tipsade om just den sida jag varit aktiv på. Så under min behandling hos henne pratade vi igenom senaste månaden. Nyfiket klickade hon in hans alias. Åh vilket härligt besked! Han har inte varit online sen just den där dagen. Och det va veckor innan jag slutligen frågade honom om det!
Känns så skönt!! Sluta tvivla människa, det här kan just vara 100% äkta. Förbannar mitt ex för att han fört in tvivel och oro i mitt liv, men tackar en smula för att han drog, annars hade jag aldrig mött denna man. Denna man med samma drömmar som jag. Denna man som längtar efter familj och det utan att de kantas av att karriären ska få blomma vilt, eller valet av land i världen vi kommer att bosätta oss i beroende på hans yrkesval. Nej, min fina man med rötter han värnar om, med familjen och vännerna nära omkring sig.