Då va de gjort, men ändå inte helt ur världen. Va med ett sting av sorg och obehag jag med bar överkropp la mig på britsen i undersökningsrummet. Ultraljudsbilden på datorskärmen. Den kalla krämen som inte ville titta på ett växande liv inom mig, utan som istället vandrade mellan mina bröst. "Starka tydliga hjärtljud" skrattade jag tyst för mig själv. Den surrande maskinen och den högst koncentrerade kvinnan på klin fys samt de dunkla ljuset gjorde mig trött. Fantiserade, blundade. Drömde om samma maskin som sökte runt långt ner på magen. Om förväntan och säkert om oron.
Efter ungefär 45 min va jag klar. Frågade, trots att jag visste svaret, såg det bra ut? Hon fick inte svara, svaren skulle gå till remitterande läkare. Men hon trodde han skulle ringa redan dagen därpå.
Va? Varför skulle de plötsligt gå så fort? Tydligt tecken på att det inte är helt okej. Kunde jag ana ett medlidande leende när hon svarade? Säkert inbillning. Skakade av mig så gott jag kunde och åkte hem för att snabbt somna på soffan under filten.
Nervöst loggade jag gång på gång in i Mina vårdkontakter för att själv så snart som möjligt få läsa utlåtandet. Ingenting kom upp på skärmen. Men först sent på kvällen fanns det där. Det mesta okej, men en ökad hastighet över aortaklaffen. Jaha, vad betyder då det. Inte kan jag vänta till nästkommande dag för att få saker och ting förklarade för mig. Hej Google! Lite som väntat är det inget som åtgärdas. Flödeshastigheten låg strax under nivån för åtgärd. Sen har ju inte jag en aning om hur stora dessa marginaler är. Vet heller inte om det är något som kan försämras eller förändras med åldern. Men fick en förklaring till att jag väldigt lätt får ont i huvudet, att jag kan sitta rätt upp och ner för att plötsligt börja svettas. För att inte tala om hur svettig jag blir vid träning. Alltid trott att de hänger ihop med övervikt och dålig kondition. Säkert en kombo. Men inte av att sitta stilla!
Så dagen efter kom. Inget samtal från min läkare. Ytterligare en dag gick men ingenting. Gårdagen kom och gick med samma tystnad, desamma gäller för idag. Så ... antar att det är helt okej. Ingen prio för en läkare att ringa upp omgående. På gott och ont, hon som utförde ultraljudet uttryckte sig klumpigt när hon trodde läkaren skulle höra av sig redan dagen efter.
Oroar mig inte. Men har ändå, i samband med det här, och givetvis för mina framtida planer beslutat mig för att ta tag i rökningen. Är motiverad nu. Behöver den sista lilla sparken över kanten. Men de är nära nu. Viljan finns.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...