Nerbäddad i sängen på jobbet och borde och behöver somna. Men hamnade istället på den där appen igen, ser hur han är uppkopplad, kopplar ner, blir uppkopplad igen, och jag förstår. För många år sen, när de va vi som va nyförälskade och han va borta på jobb, hur vi antingen pratade tills vi somnade med handsfreen fortfarande i öronen, eller när vi tog oss till att säga gonatt men sen fortsatte messa. Nog förstår jag att det är Henne han skriver till, får svar och skriver igen, till långt in på nätterna. Jag kan inte säga att det är svartsjuka jag känner, men bitterhet och ilska över att veta att jag känner honom så väl att jag vet vad han gör just nu. Jag vet vilka kontakter han har på den appen, vet att han inte ligger och messar med nån polare. Vet hur de va, när man slog sig ner i soffan för att se något program för att istället sitta fastklistrad med telefonen och sen upptäcka att programmet tagit slut, och ibland nästa också. Jag känner honom... Känner till hans vanor, hans rutiner. Vet att så småningom, om det är mer än bara en snabbt övergående förälskelse med den här att han tycker det är skönt att återgå till att sträcktitta på en serie och känna tryggheten i relationen att det är okej att säga hej lite tidigare och sen kunna dra iväg ett mess och säga gonatt.
Att kunna få vara, och kunna vara ensam och egen i ett förhållande, en trygghet jag så innerligt hoppas på att kunna känna tillsammans med någon igen. Att känna varandra så bra att en del meningar eller behov att förklara eller få förklarat blir överflödigt. Tryggheten i tvåsamheten.
Och jag kan inte sticka under stolen med att jag önskar och hoppas att deras förhållande går käpp rätt åt helvete, och orsakar bekymmer för de båda, eller åtminstone för honom. Jodå, visst är jag bitter, arg, besviken och ledsen. Men som sagt, jag lär just känna mig själv igen, och varje känsla känner jag med största uppmärksamhet, det här är mitt nya jag, och Du kommer aldrig kunna knäcka mig igen. Och när jag är starkare än tidigare, då ska jag lära mig att våga bli sårbar igen, då ska jag utmana mina förmågor att visa vad de går för, kommer jag kunna lita på någon igen? Kommer jag våga älska någon igen? Kommer det visa sig att du förstört för mycket i mig? Kommer du då att ha vunnit? Så fan heller att du ska ha kunnat tagit ifrån mig så mycket. Du har gjort så de räcker ändå, de ska du inte få.

 

Anette

2 oktober 2014 09:55

Å vad jag känner igen mycket av det du skriver. Hur det känns och hur man tänker... Märker att du har kommit längre på väg och har en starkare tro på dig själv. Jag "hör" lite mer jävlar anamma mellan raderna än vad jag ännu lyckas prestera. Men allt tar sin tid...

Pernilla langtarefterdig.blogg@mail.com

2 oktober 2014 11:46

Dipparna kommer, alltför ofta och vissa är riktigt mörka. Men visst har jag bestämt mig, det ska bli bra!
Och därifrån jag varit kan det bara bli bättre.

 

Linda

2 oktober 2014 17:19

Jag älskar att läsa din blogg. Inte för att du är sårad och bitter, utan för att du är STARK! För att du delar med dig av din resa från avgrund mot toppen.
Jag hoppas själv du förstår vilken fantastisk kvinna du är, hur du med dina ord kan tända en gnista hos den mest sorgsna människa. Många rosor och kramar till dig!

Pernilla langtarefterdig.blogg@mail.com

2 oktober 2014 18:29

Oj, jag blir alldeles rörd!
Tusen tack Linda för dina ord.
Kramar till dig!

 

Min längtan

3 oktober 2014 06:50

Skickar en kram och känner att det är helt andra toner i dina rader. Du har en härlig resa framför dig! Go girl!

http://minlangtan.bloggplatsen.se

Pernilla langtarefterdig.blogg@mail.com

3 oktober 2014 11:38

Tar emot den kramen lite extra idag.
Tänk va tiden måste gått långsamt, är ju i en helt annan värld allt rasade, hur kan det bara gått några veckor?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...