Nerbäddad i sängen på jobbet och borde och behöver somna. Men hamnade istället på den där appen igen, ser hur han är uppkopplad, kopplar ner, blir uppkopplad igen, och jag förstår. För många år sen, när de va vi som va nyförälskade och han va borta på jobb, hur vi antingen pratade tills vi somnade med handsfreen fortfarande i öronen, eller när vi tog oss till att säga gonatt men sen fortsatte messa. Nog förstår jag att det är Henne han skriver till, får svar och skriver igen, till långt in på nätterna. Jag kan inte säga att det är svartsjuka jag känner, men bitterhet och ilska över att veta att jag känner honom så väl att jag vet vad han gör just nu. Jag vet vilka kontakter han har på den appen, vet att han inte ligger och messar med nån polare. Vet hur de va, när man slog sig ner i soffan för att se något program för att istället sitta fastklistrad med telefonen och sen upptäcka att programmet tagit slut, och ibland nästa också. Jag känner honom... Känner till hans vanor, hans rutiner. Vet att så småningom, om det är mer än bara en snabbt övergående förälskelse med den här att han tycker det är skönt att återgå till att sträcktitta på en serie och känna tryggheten i relationen att det är okej att säga hej lite tidigare och sen kunna dra iväg ett mess och säga gonatt.
Att kunna få vara, och kunna vara ensam och egen i ett förhållande, en trygghet jag så innerligt hoppas på att kunna känna tillsammans med någon igen. Att känna varandra så bra att en del meningar eller behov att förklara eller få förklarat blir överflödigt. Tryggheten i tvåsamheten.
Och jag kan inte sticka under stolen med att jag önskar och hoppas att deras förhållande går käpp rätt åt helvete, och orsakar bekymmer för de båda, eller åtminstone för honom. Jodå, visst är jag bitter, arg, besviken och ledsen. Men som sagt, jag lär just känna mig själv igen, och varje känsla känner jag med största uppmärksamhet, det här är mitt nya jag, och Du kommer aldrig kunna knäcka mig igen. Och när jag är starkare än tidigare, då ska jag lära mig att våga bli sårbar igen, då ska jag utmana mina förmågor att visa vad de går för, kommer jag kunna lita på någon igen? Kommer jag våga älska någon igen? Kommer det visa sig att du förstört för mycket i mig? Kommer du då att ha vunnit? Så fan heller att du ska ha kunnat tagit ifrån mig så mycket. Du har gjort så de räcker ändå, de ska du inte få.