Den senaste veckan har varit fantastisk. Visst, mina mått på en fantastisk vecka har fått helt andra referensramar än för ett halvår sen, men om man väljer att bara gå tillbaka två månader så kan veckan bara sammanfattas som fantastisk.
Så varför ikväll, lugn, harmonisk, tillfreds och med en frihetskänsla väljer jag att ännu en gång börja älta? Hade besök på förmiddagen, åkte och tittade på min systerdotters fotbollsmatch på eftermiddagen, sen tankade jag bilen fullt och bara körde. Landsväg och musik, så härligt. Valde låtar allteftersom tankarna bytte kategori och inriktning. Några timmar av vackra höstfärger, hög volym och själv bakom ratten i min bil.
Väl hemma har jag fyllt vardagsrummet med ljus, lagt en filt över benen och nånstans där gjort valet att gå igenom allt igen. Ännu en gång. Funderar, skriver, tänker, försöker lägga det där pusslet som aldrig kommer bli klart. Jag kan inte säga att jag mår så himla dåligt egentligen. Men det smärtar i bröstet och tårarna rinner. Men på ett konstigt befriande sätt. Nånting har definitivt förändrats. Hos mig, i min sorg, i acceptans eller i timmarna som har gått sen dess. Tror jag tagit det där klivet till nästa fas. Jag bearbetar, i den takt jag kan, behöver älta, behöver få dela med mig. Talar med allt och alla! Ja, självklart på olika nivåer, djup och med olika detaljrikedom, men jag vill verkligen berätta. Jag vill inte ha svaren, eller råden, bara prata.
Så varför tar man inte en lugn skön kväll som denna och bara njuter av den? Varför väljer man att må sämre? Varför inte tillåta sig själv en liten stund av äkta andrum?
Jag ser fram emot resten av mitt liv, men just nu önskar verkligen att de kan börja helst direkt just nu.

 

Min längtan

5 oktober 2014 17:23

Min erfarenhet säger mig att för varje tår blir livet lättare att leva. Sörj, tillåt dig att sörja... Det är ett sätt för dig att bearbeta. Bit för bit i din takt...

Gråt, släpp ut, håll inte inne.
Styrkekram - glöm in bort att du aldrig kommer så djupt som för en månad sedan!

http://minlangtan.bloggplatsen.se

Pernilla langtarefterdig.blogg@mail.com

5 oktober 2014 18:55

Så rätt du har. Skillnaden från för en månad sen till idag är obeskrivlig.
Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...