.... häromkvällen träffade jag på en granne från gården där jag bor, han dök upp och presenterade sig den dagen jag flyttade in. Han undrade om jag får mailen från samfälligheten och jag svarade att jo, jag tog kontakt med någon härom dagen efter att ha pratat med närmsta grannen, så nu rullade de in en hel del sen några dagar. Han pratade om städdagen som snart ska äga rum i samfälligheten, då dyker en annan man upp, presenterar sig och berättar att han är ordförande i samfälligheten, de klagar en stund över mäklarens engagemang att ta kontakt med samfälligheten när de säljs fastigheter i området. Sen kom frågan, inte konstig, inte oväntad - hur många är ni i hushållet? -Det är bara jag, svarar jag. Och det blir knäpptyst.... Jag menar, de två männen slutar i princip andas, skruvar obekvämt på sig, tittar på varandra och nån släpper tillslut ett osäkert "...jaha". Öhm, ja vad skulle jag svarat? Jo, precis det är bara jag upprepar jag. Och tillägger efter några andetag att, vi va två som köpte och skulle bo här tillsammans, men min man kom på andra tankar. På något konstigt vis va de som att de va mer okej, än att jag skulle valt att flytta hit själv? Även om jag kände mig rätt stark och beredd så kändes ändå någon form av kränkning i att "erkänna" ytterligare en gång min situation. Blev ledsen, men behöll min hållning och behövde inte jobba särskilt hårt för att möta deras blickar. Va nästan som att de hamnade i en jobbigare situation än jag. Jag försökte prata på och fråga lite om hur vinterväglaget brukar va här ute över gärdena på vintern osv.
Så ännu en prövning mött och genomliden.
Idag kom uppdragen ut inför städdagen. Jag våndas och undrar hur jag ska tackla de som väntar. Samtidigt som jag skulle vilja dra på mig varma behändiga kläder och bara gå ut och göra "mitt" framför allt och alla bara för att ha de överstökat, så skulle jag vilja göra de tidigt i gryningen eller dagen före, kommande natt eller rent av dagen efter. Jag orkar inte.... Vill inte stå där med mitt falska flin, skaka otaliga händer och gång på gång behöva upprepa att -nej, det är bara jag.

Oktober skulle ju vara min månad, men tycker den kantats av lite för många törnar för att erbjuda den fullkomliga mentala vilan jag så innerligt längtade efter och såväl behöver.
Sex veckor kvar om något ska gå som jag hoppas och planerar. Sen ska vi prata du och jag, göra klart, ordna upp och komma överens. Sex veckor, sen ska vi mötas igen.
Sex veckor....

 

Min längtan

22 oktober 2014 21:16

"Hur många barn har NI?"
"Kommer NI göra om hela huset?"
"Var har NI bott tidigare?"

Jodå, jag känner igen det där... Jag skämdes först, men nu står jag rakryggad i mitt hus, mitt hus!
Kram

http://minlangtan.bloggplatsen.se

Pernilla langtarefterdig.blogg@mail.com

22 oktober 2014 22:27

Och rakryggad ska även jag förbli!
Måste de, och ska vinna i längden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...