31 oktober .... vår årsdag.
Minns tillbaka. För ett år sen befann vi oss i Thailand. Började morgonen med ett övertydligt minus på stickan. Minns när han höll om mig när jag berättade om resultatet och sa att nästa gång kanske. Tillbringade dagen på en liten öde strand på sydspetsen. Hur kvällens middag va en hel upplevelse i sig, champagnen vi skålade i, doften av hans cigarr och ljudet av havet, människor som släppte upp ljuslyktor och såg de segla iväg mot den nattsvarta himlen.
För ett år sen va jag enormt lycklig. Vi fick inget plus på stickan som årsdagspresent, men vi hade varandra och resten av livet. Tryggheten i vart vi stog och vart vi skulle gå.
Idag, när allt ser annorlunda ut. När jag kastas mellan harmoni och kaos om vartannat är det svårt att komma ihåg att allt varit så stabilt och tryggt. Har svårt att minnas den där känslan i kroppen innan allt det här hände. Försöker minnas, men muskelminnet i kroppen har glömt. Hur kändes de? När jag aldrig hade på riktigt mått dåligt, innan jag på riktigt blivit sårad, när oron satt i sånt vi delade, i sånt som tänk om vi aldrig får barn, tänk om han aldrig får ett jobb som innebär att vi kan leva tillsammans fullt ut. Har nog aldrig förstått hur enkelt de ändå va, allt jobbigt som vi hade tillsammans, sånt som tärde, de va ändå slitet vi gjorde för att vi va påväg mot något bättre, något mer och mot vårt gemensamma liv. Idag är det ett helt annat liv.

 

Anette

31 oktober 2014 20:43

Förstår dig så väl. Så otroligt obehagligt att uppleva dessa skillnader av mående. Känner igen det du skriver om muskelminnet. Sökandet efter hur det kändes. Kram!

 

batmanbebis

1 november 2014 11:31

Kram!

http://batmanbebis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...