Hittade en hög med cd-skivor utan märkning och tog mig en titt.
Pang, där va de, han och jag, en sommar tillsammans. Bilsemester genom Sverige och diverse olika sällskap vi mötte upp. Picknick på promenadavstånd hemifrån som sträckte sig från lunch tills dess att solen gick ner.
De va som att bli huggen i hjärtat. Så glada ögon, så talande kroppsspråk. Så mycket kärlek.
Med så lite tid kvar tills vi kommer träffas igen blir känslan För mycket igen. Klumpen i halsen som varit borta så länge gjorde sig påmind. Middagen kom upp och all energi i kroppen följde med den, det va såhär det kändes. Det va såhär jag mådde under så lång tid, ska de verkligen börja om igen? Har jag verkligen inte läkt mer än så?
Senare på kvällen fick jag ett samtal som efterföljde ett gäng sms av någon som tycker om mig, som bryr sig och som orkar lyssna fast allt är så fel. Han har en förmåga att höra av sig i de mest perfekta lägena, och han ger så mycket energi till mig, försöker inte med några kloka visdomsord, ifrågasätter inte mina tankar, känslor eller rädslor, bara lyssnar utan att vara helt tyst. Så jag somnade lugn och trygg ändå.
Vaknade med en enorm känsla av att något va fel, gick igenom gårdagens händelser, och mindes triggern, klumpen växte och ögonen tårades. Men, ångesten är inte grundad i samma händelser som för förrut, ångesten är den fullkomliga skräcken att må sådär igen. Försökte mig försiktigt mina vanliga knep, några peppande tankar, några bra egenskaper hos mig själv som gör mig så bra, funkade inte och kinderna blöttes ner av tårar, positiva saker som väntar i den närmsta framtiden och lite längre fram, oj, fungerade inte alls, floder från mina ögon som blöter ner kudden, inser ... det kanske inte är bättre än såhär, jag är kanske inte bättre eller starkare än att jag är förstörd, gilla läget och bit ihop för fan. Det gjorde jag, pallrade mig upp och gjorde mig redo för jobbet. Klumpen, huvudvärken och de rödsprängda ögonen följde med mig. Brände mig givetvis på första munnen kaffe i bilen. Men så hände det ändå något. En låt jag hört så många gånger framhävde en mening tusen gånger starkare än jag hört förrut, jag laddade upp och gav mig den där hårda obarmhärtiga örfilen, du ÄR bättre än såhär, och banne mig, du ÄR värd så mycket mer och det vore ett slöseri med liv att fastna i det här måendet, tänk vad världen skulle gå miste om. Det funkade! Nånstans släppte jag ut luften, öppnade ögonen ordentligt och log för mig själv. I exakt samma sekund pep det till i telefonen, så fina ord, endast avsedda för mig. Mitt leende breddades.
Jag går fortfarande i brynet av den äckliga sörjan, jag doppar mina tår, ibland hela fötterna och kvällar som igår vadar jag utåt, men jag ska inte drunkna där, jag ska skölja bort leran och smutsen.

 

Min längtan

6 november 2014 22:43

För varje gång din kropp reagerar - så bearbetar du din sorg!
Du kommer inte må så där! Du är ju redan så mycket starkare!
Du är vinnare!
Du reser dig!
Vissa dagar känns det inte så, men då gillar vi läget och lägger gårdagen till handlingarna och ser fram mot en ny.
Kram!

http://minlangtan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...