Plötsligt slog det mig. Efter en tyngre tid på jobbet, förkylningstider och jag känner i kroppen att febern är påväg. Jag är trött och min nivå av tålamod är inte vad den borde eller brukar vara, det kör ihop sig och min dag får planeras om. Jag är stressad, försöker få in sånt jag hade tänkt redan första timmen, trots att jag hoppade frukostrasten är jag ändå närmare 90min efter på min dag.
Jag insåg ikväll, när jag kom hem, tog en dusch och svidande om, kände hur febern tillslut bekände färg, att det jag saknar mest är någon att komma hem till, eller någon som kommer hem. Den där närmsta vännen som finns där även när dagen varit skit. Han, han som lämnat mig, han avskydde när jag pratade jobb. Men jag fick prata ur mig om dagen, han kanske inte lyssnade helhjärtat, men jag fick prata med nån som redan har alla bakgrundsfakta, som känner mig, vet vad jag går igång på, och vet vad som lugnar mig. Min man har alltid varit borta mer än hemma, och som jag saknat de där armarna som håller om mig många gånger genom åren. Och det är de som får mig att gråta ikväll. När man är så nära någon, när en kväll i soffan med en hand på ens rygg, eller en lång kram på något magiskt sätt bara plåstrar om såren.
Han som hör av sig, han som gör mig så gott hörde av sig också ikväll, på mitt sätt att svara på sms läste han av att allt inte va helt ok. Så stort hjärta på den människan. Men när man får frågan om det är något han kan göra, svarar man då att -ja, jag skulle behöva en kram?? Hur ska någon som inte vet nånting kunna krama om mig med all förståelse jag vill ha från den omfamningen? Skulle vilja att han kunde, skulle vilja att det va så. Önskar så att jag får en sån person i mitt liv igen. Någon att komma hem till. Enkelheten, tvåsamheten och förståelsen även de gånger vi inte till fullo förstår, men lärt oss att veta att det betyder något för den andre. I nöd och lust, jo, den som skrev de raderna, den visste vad äkta gemenskap står för. Den vill jag hitta, jag fann den i Han, hur gör man nu för att inte tvinga fram den hos en ny? Jag har aldrig letat, men nu vet jag vad jag vill ha, hur gör man då för att inte söka rätt och fel?
Vill ha det naturliga, inte de framtvingade. Det ska bara vara där. Jag vill vara den som glömmer hur bra det faktiskt är att ha den där självklara människan i mitt liv. Jag vill inte berätta att det här är de jag behöver och vill ha, det ska bara komma, naturligt, ber jag om det så snappar den andra upp det och det blir inte för denne kanske vill, utan för att jag sagt att jag vill ha det så.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...