Igår va jag ledig. Insåg när jag gick och la mig att jag inte sagt ett enda ord högt på hela dagen. Jag har alltså inte pratat alls.
I början av veckan gjorde jag något som snabbt fick mig tillbakaslängd till sämre mående, han som är så fin mot mig har skrivit och ringt. I onsdags skulle han komma, rätt sent, och han dök aldrig upp. Tidigt på torsdag morgon har han skrivit ett förlåt och berättat att han somnat. Jag som redan har blivit skadad i mitt tänk kring att våga "lita på" tvivlar allt mer. Sen dess har de varit tyst. Jag skrev till honom igår, inget svar. Jag ringde idag, nån timma senare skrev jag, nu till kvällen ringde jag igen. Inget svar.
Så, påväg hem efter en trevlig heldag och kväll är det enda jag känner är tomhet. I dagar har jag behövt den där axeln att luta mig mot, utan att kunna be om den. Behöver kramen, lyssnandet och orden som ger mig hopp om framtid och som sätter ett leende på mina läppar. Något som han gett mig.
Men nope, och jag inser att jag inte på något vis är upplagd för att tjata eller gnälla. Men jag oroar mig för honom och jag erkänner att jag saknar honom.
Övergivenhet - Enda känslan jag känner bortom tomhet och ensamhet.

 

batmanbebis

21 november 2014 22:30

nej man ska ju inte behöva tjata...ibland verkar det som att vissa människor är så svåra att komma nära..kramm!

http://batmanbebis.bloggplatsen.se

Pernilla langtarefterdig.blogg@mail.com

21 november 2014 22:41

Hur man kan vara så nära ibland för att sen vara så främmande i nästa stund är så svårt att greppa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...