Direktlänk till inlägg 28 november 2014
En händelserik natt som inte lugnade mig.
Hittade en hög med brev jag skrev i somras. Nej, jag har aldrig varit suicidal, något breven förklarande noga. Men det va farväl brev - det va brev jag skrev när jag mådde som allra sämst i somras. Då jag inte sovit mer än två - tre timmar i sträck på veckor, och gått från att spy upp min mat till att helt enkelt sluta äta.
Jag skrev farvälbrev till de jag älskar mest. Ifall jag skulle somna bakom ratten och köra av vägen eller över i fel körriktning. Jag trodde på riktigt att min kropp skulle ge upp. Så rädd va jag alltså då.
Slutsats? Jag måste må bättre nu. Men återigen en påminnelse till mig själv, att så dåligt ska jag aldrig igen må. Inte jag eller någon annan ska få ta mig tillbaka till den avgrunden. Tänk att må så dåligt att du skriver brev till dina nära för det känns som om att kroppen ger upp. Sjukt. Utan det nät jag har hade jag antingen varit intagen eller död. Tacksamheten växer sig till ett brännande under ögonlocken, tårar som är blandade av skräck och tacksamhet. Jag kände då som att jag kunde vara död, jag vet idag att det va mitt nätverk som höll mig vid liv.
"Det är tomt när ingen vet" - Sara Löfgren
Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...
Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 |
4 | 5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 | 12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 | 19 |
20 |
21 | 22 |
23 | |||
24 |
25 | 26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
|||
|