Jag hade ju en plan att den dag vi bestämt oss för att bli fler så skulle jag låta naturen ha sin gång, och sen skulle de få hända när det hände. Men icke, jag lusläser allt jag kommer över under rubrikerna "att bli gravid" "vecka för vecka" osv osv. Plötsligt är allt så på riktigt, och med det kommer den väntade oron, nervositeten och spänningen. Märker att jag inte bara tänker tänk om, utan även planerar efter möjligheten att det snart kan hända! En skräckblandad förtjusning i att livet snart kommer förändras för alltid, och jag längtar.
Har börjat fylla på mina folsyredepåer med tillskott också. Enligt all läsning borde jag startat för en tid sen, men det är svårt att planera för något man inte vetat om.