Att jobba på schema innebär ju att man har ett och annat arbetspass förlagt på obekväm arbetstid. Så att råka få sin helg placerad på den helg då vi skiftar till sommartid är en ren plåga, medans att få denna helg, mot vintertid är nära nog en belöning! Självklart går jag och smågäspar och längtar hem ändå, så min plan på att unna kroppen en redig detox inom snar framtid börjar ta form.
Den senaste veckan har verkligen bjudit på de mesta i könsloväg. Har känt mig fullkomligt deprimerad och hopplös, och varit så hög på lyckoendorfiner att jag aldrig ville komma ner igen.
I veckan hade jag min första av åtta lektioner i aerial hoop. Och kan väl sammanfatta den timman med platt fall! Haha! Att de skulle vara svårt hade jag fått klart för mig. Men om man tänker utgångsläget typ hänga knäveck så är de nånting man gjorde utan problem - som barn!! Jag är inget barn längre, och hänga i knäna är ingen självklar kunskap som sitter kvar nånstans i ryggraden så som man kan höras påstås om exempelvis cykling. Men, ändå va de inte just den övningen som va värst. Utan att ta sig dit. I poledance finns ett trick som heter straddle, de innebär att du i princip vänder dig upp och ner och benen ska bilda ett V över huvudet på vardera sida av stången. Nånting säger åt min kropp att detta är inte naturligt och ska inte fungera, jag skulle vilja kalla det för tyngdlagen, men den borde ju påverka samtliga i lokalen, så är inte fallet. Så kämpa på! Blåmärkena kom som ett brev på posten och jag lyckades dessutom ramla ner några minuter in på lektionen - head first!
Jag gillar ju de där med utgångsläget noll, kan ju bara bli bättre eller hur?! Och jag är långt ifrån exhibitionistisk så det är inget jag har som målsättning att nånsin visa upp. Desamma gäller för poledance, jag älskar de, men är långt ifrån duktig och kommer troligtvis aldrig visa upp något live.

Min fredag va perfekt från början till slut. Okej, lördagen skvallrade om att några drinkar hade man kunnat hoppa över.
Julen för två år sen fick jag och exet ett presentkort på spadag med duobehandling. När han försvann fick jag behålla de. Så i fredags va de slutligen dags. Jag och min allra bästa vän hoppade på tåget på morgonen och fick en riktigt mysig dag med bubbelpool, kurbad och massage. Efter en heldag i stora badrockar och lyx och ett glas bubbel tog vi tåget hem igen, checkade in på hotell och smaskade på sushi, mer bubbel och en ostbricka innan vi tog oss iväg på punkspelning och något som vart en helnatt på stan! Den lycka som uppfyller mig efter en bra konsert är obeskrivlig. Och deppig som jag varit i veckan trodde jag inget kunde få upp mig ur den obekväma känslan. Men där och då va de total och fullkomlig lycka. Och jag har inte känt samma tyngd som innan fram till nu heller. Underbara musik, vad skulle jag göra utan den!
Igår va jag inte den kaxigaste kanske, men de va de värt! Årliga höststäden i samfälligheten stog på agendan för gårdagen. Kraschade på soffan några timmar när jag kom hem men tog mig sen upp och ut och krattade löv i några timmar på mitt tilldelade område. Ännu en gång man längtar efter att vara två. Jobbet hade jag kunnat göra själv, men att någon skulle stå inne och förbereda middagen hade inte gjort ont. Livet som ensamstående betyder just - gör de själv, annars blir inget gjort.