Jag har två stora fobier, eller skräcktillfällen. Höjder och tandläkarbesök.
Nånstans i våras bet jag av en tand som jag gick länge med. Tänkte att gör de inte ont är de ingen fara. Sen började de ju givetvis göra ont... Vad förväntade jag mig. Akuttid och en provisorisk lagning som skulle sitta upp till ett halvår. Dyrt som attan.
Ja, ikväll skulle jag tillbaka och avsluta. Har nojjat flera dagar. Idag har kroppen varit som en fiolsträng. Och givetvis reagerar jag fysiskt mer än bara spänna mig. Huvudvärk hämtad från helvetet och slutligen så började jag kräkas... Att skylla på magsjuka vet jag alltför väl är fel. Det är panik. Som alltid, så går de över förväntan. Men det är så jobbigt. Flätar ihop fingrarna och klämmer åt så hårt att fingrarna vitnar. Jag kväljer och gråter. Helt galet. Och sol pricken över iet så kom slutnotan på 3000kr. Jippi, ja de va den månaden de.
Så trött på att vrida och vända på kronorna varenda eviga månad. Finns inga 3000kr över i min budget.
Så här sitter jag nu, bedövningen håller på att sakta släppa och de gör så förbannat ont. Mina axlar känns som om de vore fastsydda i örsnibbarna och käkarna värker en ilande smärta upp i tinningarna som skickar blixtar ut i ögonen.
Nu vill jag sova, vakna utvilad och kanske njuta lite av lättnaden att nu ska jag inte tillbaka till tandläkaren på ett åt iallafall.
Imorrn bitti väntar nästa dom, bilbesiktning.
Bara håll tummarna!