Nu är de spikat. Och med en så stor nervositet är det nu bestämt. På lördag ska mannen utsättas för parmiddag på min sida. Jag vet inte vad vi är. Jag vet att vi inte är påväg åt samma håll. Vid "det stora samtalet" va jag hård och sa att jag inte ville att han skulle träffa mina vänner då vi ändå inte har en framtid ihop. Men nu är det visst dags. Och det känns .... läskigt, lite småmysigt och framförallt enormt stort för oss i vår relation. Dels så har vi inte setts sen förra helgen vilket känns trist och oerhört tomt och konstigt. Sen så blir det en helg hos mig och på lördag kväll kommer vänner till mig över på middag. Lite osäker om han ser samma storhet i det som jag. När jag fråga om det kändes okej så svarade han sekundsnabbt -Absolut! Om han inte tycker de är nå speciellt alls, eller om han också känner att de är ett stort steg i vår relation.
Jag har inte reflekterat över det tidigare direkt, men under de här dryga tre månaderna har vi faktiskt inte träffat någon annan socialt. Jag har träffat hans son, han frågade om jag ville följa med till ett födelsedagsfirande som hans föräldrar skulle närvara vid. Men inga vänner, vare sig mina eller hans. Inte så att vi inte bjudit med den andre. Utan de vi gjort har mer varit saker man gör själv, som jag med mina tjejkvällar eller getaways med bästa vännen, han på diverse jobbevent utan respektive inbjudna. Men nu är de alltså dags. Lite pirr, lite av en varm känsla, och så givetvis lite av mitt negativa jag, va håller jag på med? Nu passerar du en gräns!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...