.... och det är så förbaskat mörkt.
Vill fortsätta skylla på höst och mörkret, men börjar bli osäker. Jag är deppig. Har ett konstant tryck över bröstet och jag får ingenting gjort. Bara idag va tanken att få igång en maskin tvätt direkt när jag kom hem från jobbet. Jag hann va hemma i närmare två timmar innan den va startad. Får liksom inget gjort.
Och så nyhetssändningarna... Jag är nyhetsberoende. Läser korta inlägg i kvällstidningsapparna flera gånger per dag, ser minst en morgonsändning på tv och en sändning på kvällen. Helst flera. Jag lyssnar på radio, och lusläser en morgontidning om jag har möjlighet och suger i mig av händelserna. Nära sjukligt söker jag upp allt som finns skrivet i olika format vid större händelser och finkammar informationskällor. Men även här har jag blivit förändrad.
Ingen har väl missat dagens händelser i Trollhättan? En man iförd någon form av maskering, Zorro-dräkt skrevs de om i början, går in i en skola som har elever från förskoleåldern upp till högstadiet, och går till attack med ett svärd. En liten pojke, runt 11 års ålder dog idag, en lärare på skolan dog på plats, senare under eftermiddagen avled gärningsmannen. Vad är det som händer? Det är så fruktansvärt. Och alla elever och personal på skolan som kommer leva med detta plågsamma minne resten av deras liv.
Jag säger inte att de inte är sunt att känna, men när jag efter att ha läst lite kort fick jag möjlighet att söka upp en dator och kunde se livesändningar på nätet. Tårarna gick inte att hålla tillbaka. Det har varit fler såna grejer. Tror att de va i förra veckan som de handlade om samerna och renarna en hel del på nyheterna och på kalla fakta. Jag mådde så dåligt av att höra hur dessa renar plågats, ja, varje gång nyhetssändningarna va så tog jag fasta på vilket roligt namn samen på tv hade. Jag behövde lägga mitt fokus på de för att flina lite åt det för att kunna ta till mig av det som sas.
Klart man blir berörd av händelser, men såhär? Känns inte bra.
Så jag oroar mig för mig själv, oroar mig för massa annat och framförallt andra. Jag vill inte må såhär. Jag vill inte va så engagerad och samtidigt så avslagen.
Och så stressen. För allt.
Jag vill ha en brejk, men bara tanken på en tillflykt ger mig mer stress, tänk så mycket jag skjuter upp om jag skulle rymma ett tag.
Mannen ... ja hans förkylning har bara blivit värre under veckan. Den här helgen har jag egna planer, samt att jag ska jobba. Det resulterar i att vi inte kommer träffas alls den här helgen. Första gången de händer sen vi började ses. Ja, de leder ju till att de kommer att gå två veckor utan att ses alls till nästa helg.
Försöker prioritera, försöker planera. Det jag spikar orsakar stress - ett måste, de jag skjuter på leder till stress - ett borde.
Det är en svår balansgång just nu.
För ett år sen kämpade jag så hårt. Jag slet som ett djur. Det va okej att må lite si och så då. I år? Jag vet inte. Vet inte vad jag kämpar för, eller mot. Vet bara att jag skulle behöva lite support, eller pepp, i allt. Helst sånt där som knappt märks. Vill ha vanlig enkel tvåsamhet, i ett vanligt enkelt svenssonliv. Vanliga bråk, om vanliga saker.

 

Emma

22 oktober 2015 21:41

Ja, i samband med dagens händelser undarade jag detsamma. Håller jag på att braka samman? Det tog knäcken på mig i vilket fall. Vore skönt att kunna få stänga av och gå i ide en stund. Man kanske skulle ta en nyhetspaus åtminstone!

Hoppas det vänder för dig snart och att du slipper känna dig så stressad! Jag vet att jag kan ha riktiga deppdagar (som idag, knappt kunnat fokusera och varit irriterad och helt innesluten i mig själv och mina tankar), men det brukar bli bättre.

/Emma

Pernilla langtarefterdig.blogg@mail.com

23 oktober 2015 00:12

Har äntligen lyckats stänga ner datorn och webb-tvn där rapporteringarna rullar på.
Just den tanken -nyhetspaus, tänkte jag ikväll när de berättade om om pojken som dog.
Behöver jag verkligen veta allt? Höra alla nyheter. Tåls att tänka på.
Efter många tårar känner jag mig lite bättre och försöker tänka att några deppdagar kan behövas för att rensa ur i systemet, gallra bland hjärnspökena och tillåta sig att gråta ut och tycka lite synd om sig själv.

Ta hand om dig, tänk höst är inte bara mörker och regn, de är levande ljus, färger och mys under filten me!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...