Äntligen är han här hos mig min man. En kväll har återigen rasat iväg. Nu ligger han med huvudet i mitt knä och har somnat. Så mysigt. Så hemma. Saknat den här känslan han ger mig med sin närhet.
Men i samma stund så kom en årsdag som känns. Som en tunn med plågsam knivsudd i mitt hjärta och i mina lungor.
För lite dryga två år sen gick jag alldeles för många händelser i förväg. Han, mitt ex och jag va i Thailand. Vi hade beslutat oss för att bilda familj, en fullträff vid äl, vi firar ännu en årsdag tillsammans. Jag har allt klart. Ett nyinköpt tvåpack clearblue gravtester, en vackert inslagen speciellt utvald cigarr, ligger nedpackade i min resväska. I veckorna passar de så perfekt. Vi får veta på vår egna årsdag, våra familjer får nyheten i julklapp. Där i ett vackert hotellrum i Thailand tar jag mitt första graviditetstest tidigt på morgonen när bara jag är vaken. Sitter på den fuktiga balkongen de där skälvande minuterna medans jag väntar på resultatet. Det visade negativt. Och va jag inte besatt innan så vart jag de då. Min första sorg. Osäker men tror mensen vart dryga en vecka sen om inte rent av tio dagar. Jag va svullen och skengravid i ordets samtliga betydelser. Tog ett nytt test, fortsatt bara de där ensamma strecket. Det gjorde så ont. Han förstog inte riktigt min smärta, men han höll om mig, vi hade just börjat. Vi fick en fantastisk årsdag med en avslutningsmiddag på vår dag som jag aldrig kommer glömma. Jag va så gränslöst lycklig den dagen, men upplevde en sorg som gjorde så ont. Nåt jag skulle känna månad efter månad efter det. Mitt älskade barn, vårt efterlängtade barn.
Idag har jag distans, minns vår kärlek så intensivt, men den känslan skadar mig idag. Jag hade allt jag ville ha i den relationen, kände så starkt för den mannen. Han va mitt liv, min partner, min framtid. Nu är han ett läkt sår, ett hat som stillats, en sorg som hänger kvar. Han är pappa till barnet jag aldrig fick. Jag saknar känslan, saknar vår trygghet, saknar vår framtidsplan. Men hatar det som hände, hatar den han vart. Och jag saknar inte honom.
Men idag spökar han. Passande nog helgen till ära så spökar han.
Smeker mannen i mitt knä över håret, så fin, så bra, så godhjärtad och som han får mitt hjärta att ta de där extra skuttet. Men ... han är inte mitt trygga förflutna, och han är inte min framtid. Men, han är mitt nu. Och jag älskar honom för allt han är, här och nu och i allt vi är och inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...