Tankarna från igår kväll surrar vidare. Försöker förstå, komma till insikt och acceptans för mina val.
Kan ni förstå hur det känns att falla för en man som aldrig kommer att kunna, eller ens vill kunna ge dig det du drömmer om?
En man som tydligt fallit för dig. Som behandlar dig väl. Som får dig att bli varm inombords med ord, beröring, blickar och meddelandet. Sån omtanke.
Men för varje bra sak växer sig ditt eget självförakt sig allt starkare. Du ger upp det du verkligen vill ha. Du gör något som gör att du aldrig kommer närma dig din dröm, din längtan.
Det gör ont. Och det väcker ilska och hat hos mig. Och inte minst förakt.
Men nej, jag vet inte hur jag ska ta mig vidare. Eller ur. Jag vill ju inte vidare eller ur. Jag vill ju vara just i hans omfamning. Förbannade karl. Usch. Sviker mina känslor. Några utav dom. Delar utav dom. I utbyte mot. Mr right now...