Ja, det avslutade min arbetsdag denna dag.
En man som för andra gången på några få veckor kastar sig i novemberkallt vatten för att avsluta sitt liv. Med risk att verka helt distanserad så är det ändå inte den största av sorger. Du kan aldrig hålla en person vid liv som inte vill leva.
Finns oerhört många tragiska historier. Så många som idag borde vara i livet. Men det finns också en annan sida. Och återigen, man kan inte hålla någon vid liv.
En tung och närmast makaber syn som avslutade dagen. Hade just fått beskedet via telefon om att denne försvunne man hittats, och utgången. Går ifrån en föreläsning till min bil då jag ser en polisbil och en likbil, flera personer som rör sig och bak i den svarta bilen förs en vit säck på en bår in. Bilen startar och rullar iväg varpå polismännen rullar ihop avspärrningstejpen runt platsen. Tror scenariot är något som kommer följa mig. Så många indicier som klingar i otakt. Hur jag och några kollegor inte alltför långt tidigare stog vid just den kajen och tittade och tänkte tanken, pratade om det.
Ja livet tar sina vändningar. Ger med sig av sina upplevelser och erfarenheter. Allt man kan göra är att se, höra och känna. Så lite man kan göra eller förändra i det stora hela.
Det är lilla jag, och det är lilla du. Tillsammans är vi lite större, lite starkare och kanske rent av lite mer uppmärksamma på vad som händer och sker. Vi kan inte förändra allt, men vi kan bidra till mycket.