Jajamensan! Några dagar in i duktig diet och träning kommer mealcheatday. Jodå, en del av mig tycker väl att de är lite synd att börja fuska redan nu. Men å andra sidan, det är en kväll sen länge tillbaka inplanerad. Och hur rätt eller fel det är låter jag va osagt, men tycker om jag ändå ska smutta glögg så kan jag också gotta mig i det andra på buffébordet. Hellre en kväll än lite mest jämt.
Börjar riktigt se fram emot morgondagens event. Ett helt gäng av de härligaste tjejer jag känner!
Ikväll ska huset städas och diverse bakning påbörjas. Får ta en tur upp på vinden och leta fram några glöggmuggar och kannor.
Sen finns det vänner som nästan krossar ens hjärta ibland. Mina närmsta och för mig viktigaste räknas ett fåtal. En av dessa har jag känt sen tidiga tonåren. Vi har följt varandra genom massor. Och vid alla stora händelser i livet har vi funnits där. Hon va en av dom som va först på plats vid min sida förra sommaren. Det tråkiga är att vi inte setts sen dess. Det är inte alls ovanligt att det är svårt att få ihop dagar att ses med vänner, den ena ska dit den dagen, och den helgen ska tillbringas där osv. Men hon har liksom prioriterat bort mig. Kanske, eller troligtvis så står hon mig närmre än vad jag står henne. Men jag har så många gånger frågat och föreslagit. Men hon kan inte. Minns inte när hon kommit med ett konkret förslag senast. Och så nu denna tjuvstartade adventsbjudning. Veckor, ja närmare månader har denna inbjudning legat ute. Igår tackade hon nej. Det känns inte alls bra. Och visst att hon har fullt upp, men tror inte allt de hon gör idag är inbokat sen månader tillbaka.
Är väl bara att inse att man glider isär. Men det här är någon jag saknar. Hon betyder massor för mig. Men en vänskap kräver två. Somliga får man bara låta glida iväg.