Årets hundrasjuttiotolfte dunderförkylning, pms, extrem mensvärk och en havererande diet och träningsplan. Summan av de - stress....
På grund utav att jag lider av svår mensvärk och en fruktansvärd pms va de för psyket så skönt att börja med p-piller igen förra året. Då jag blir så dålig så undviker jag i mesta möjliga mån att släppa fram blödningarna, men ibland säger kroppen till att det är dags. Så, idag är ingen bra dag. Svullen, illamående, trött, känslig, sorgsen och allmänt plågad. Lägg till på de sluttampen av en intensiv förkylning, hela helgen har vigts åt nysningar och snorpapper. Mår så mycket bättre idag och är på jobbet, men som jag vill åka hem, tända all adventsbelysning som igår tog plats i hemmet, värma en balja med glögg och hitta en riktig snyftfilm att glömma mig själv i. Så blir de icke. Och raka vägen hem blir de inte heller då jag efter nattens första snöfall inte längre kan skjuta upp inköpet av en ny snöskyffel då misstänkta grannungar troligtvis norpat min förra vintern. Sen behövs en stjärna eller liknande till vardagsrumsfönstret, och så ännu en säck med avhärdningssalt. Japp, så ser de ut. Mest jämt och hela tiden.
Samtidigt som jag tycker såååå synd om mig själv.
2014 va verkligen ett år som slutade med platt fall, 2015 har varit återhämtningen och uppgångens år, men också mer präglat av sjukdom än något år nånsin tidigare som jag kan minnas. 2016 kan ju bara bli explosionsartat kanon.
Två veckor in i min nya diet, självklart har jag glömt all mat hemma idag. Så, fusk i helgen, kolhydrater till frukost, lunchen får bli den jag kommer över. Sen ska de finnas energi kvar till att förhoppningsvis orka laga middag ikväll och ordna med morgondagens måltider.
Slask och blask, snor och smärtor.
Hej måndag! Hej ny vecka!
Oj va peppad jag känner mig.
(Kanske en annan dag)