Med en rad lite för mig större beslut tagna senaste tiden så har vi nu nåt fram till en tung. Det tar mig sju minuter av mitt dygn, så vad är problemet?
Jag har som många som följt mig ett tag vet haft bekymmer med att komma tillbaka till bra sunda rutiner sen egentligen förra sommaren. Några toppar har de varit absolut, men så långa slarviga perioder. Jag äter dåligt, eller inte alls. Jag vart tidigt i somras sjuk i bronkit, en åkomma som penicillinkur till trots, höll i sig i veckor, när jag så smått börjat återhämta mig inföll Tjurruset och efter de kom en ny förkylning som ett brev på posten. Träningen dog fullständigt. Har tagit mig igenom mina pole- och aerial hoop lektioner, övat några gånger på stången hemma, men gymmet vet jag inte sist jag såg insidan på.
Så, istället för att norpa kakor på jobbet på eftermiddagen då man är i behov av någon form av mellanmål, byta ut middagen mot nåt glas vin osv så har jag äntligen återgått till att ha matkasse. Ett suveränt alternativ även för ett ensamhushåll. Dels så räcker ju en matkasse till 20 måltider, vilket innebär hela 10 dagar utan att själv behöva fundera eller tänka. Gör rätt och slätt vad som står och ät! Dessutom krävs inte daglig matlagning. Jag tycker det här är en affärsidé som få kan toppa.
Men bara mat räcker inte helt och fullt. Vill ju röra på mig också. Jag blir ju glad av det, och sover bättre, och mår bättre. Jag älskar ju att träna!
Så, synd att bara sitta och tänka smarta tankar om att ta tag i bitarna som inte fungerar - GÖR!
Igår påbörjade jag en 30dgrs utmaning. Det blir nära nog noll på kolhydratsintaget, vilket förvisso leder till att rätterna i min matkasse ibland bara räcker till tre mål. Men men. Sen tillkommer ett intervallträningsupplägg. 7 övningar på vardera 50 sekunder, med 10 sekunders vila. I tydliga ordalag, det tar sju minuter av min dag. Varför varför varför tar de då så mycket emot. Idag sporrade jag mig själv med bilder i underkläderna och noga tagna mått på midja, lår, överarm och rumpa. Jäklar om dessa sanningar inte fick mig peppad! Såhär får jag inte se ut. Faktiskt, inte konstigt att jag är trött och sliten. Jag ser inte sund ut. Har troligen undermedvetet, undvikit att titta på mig själv i spegeln ordentligt. Visste inte att de har blivit så illa. Med viss förskräckelse så undrar jag när detta hände!
Jag är stor, har alltid varit större, det är inte den formen av osundhet, det är något annat. Jag ser att kroppen inte mår bra. Förstår att lederna gnäller och knakar. Det finns rund och go, så finns det de här som jag hamnat i.
Så istället för att dra ner rullgardinen och undvika konfrontationen sker nu mina sju minuters träning i enbart träningstopp och hotpants. Att våga titta på mig själv gav mig en kick. Jag vet hur jag kan se ut. Jag vet hur jag mår när jag har färre kilon att bära på. Dit ska jag, så ska vi se om den här deppen inte per automatik också kommer ge med sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...