Tänk att något så enkelt kan vara så svårt. För mig är det självklart att tacka, ge komplimanger och berömma när jag anser något är förtjänt av det. Men att ta emot. Hur svårt det är att bara säga tack.
I veckans träning på aerial hoop satt jag en stund med min tidigare pole-instruktör och pratade efter lektionen, hon undrade va planen va efter kursavslutningen inför årsskiftet. Skulle jag fortsätta till nivå två kanske? Jag skrattade och sa att nej herregud så värdelös jag är så är de bara slöseri med tid, pengar och energi! Då bröt en tjej ur min grupp in och sa, men herregud, klart du ska fortsätta du som är så himla duktig! Oj, istället för att bara säga tack och ta komplimangen till mig så drar jag på ytterligare en nivå av skratt och svarar att herregud människa vart har du tittat nånstans? Varför? Hon tjänar ingenting på att ge mig en komplimang, det är inte för hennes vinning, hon menade det. Men jag viftar bort det med skratt och gör om de till självironi. Jag tycker absolut inte att jag är nära så bra som de andra tjejerna, men jag kanske inte är värdelös, och uppenbarligen så tyckte den här tjejen att jag är bra nog, annars hade hon inte sagt de ju.
Har märkt de i flera avseenden. Ett beröm är något jag viftar bort, bortförklarar eller ser som ironi. Åh vilken god mat du lagat, besvaras med att antingen har jag bara följt ett recept, eller så hade jag kanske tur, eller jaså, jag vart inte helt nöjd själv. Duktig du är på ditt jobb bemöts med bortviftningar, inte bättre än nån annan. Men jag tycker ju själv att jag är bra på mitt jobb.
Varför människa? Säg bara tack! Hur svårt kan de va. Varför skulle inte jag kunna va bra? Så, ny utmaning till mig själv, ta emot, acceptera och njut av beröm. Ingen tjänar på att säga något de inte menar. Säg bara tack!
Högst troligt förtjänar jag nog det.

 

Carina

29 november 2015 15:05

Såå länge sen jag skrev! Så härligt att du är tillbaka efter semesteruppehållet. Så glad att du vill fortsätta dela med dig av ditt härligt spännande liv.
Det händer så mycket i ditt liv, hela tiden. Tycker jag, och om man läser bloggen så känner man hur bra du mår men också hur jobbigt du känner att vägskälet är. Med Mr Nu.

Mitt råd innehåller ju som vanligt en flaska bubbel. Alla beslut ska tas med bubbel. Blir så mycket bättre. Gör det mysigt hemma med ljus, ny duschad, doftar gott, kall bubbel i fint glas. Kanske ngt gott tilltugg sen börja resan med att ta reda på vad du vill. Och då börja lite i den enda du vill tillslut hamna i. Med bar. Mammarollen. Kan du tänka dig att bli med barn själv? Dvs åka tex till Dan,ark? Måste du ha kärnfamiljen? Vad är viktigast?
Mr Nu som inte vill ha barn kanske ändå kan vara ett varmt "tidsfördriv" medan du sparar pengar säg tex 1 år så du kan åka till Danmark och även ha pengar kvar till mammaledigheten. Och vara ärlig i den resan att det är så du ska göra.

Eller gör slut. Låt tårarna komma nu än när du har nästlat in dig i fantastiska känslor ännu mer. Men tänk fler när/hur du vill ha barn. Jag har en kompis som var så fixerad med att ha pojkvän, gifta sig sen barn...bara att Mr dök aldrig upp och nu är hon lite för gamal. Hon väntade på Mr för länge. Jag vet inte vad du har för ålder len tänk egoistiskt. I bland kanske Mr dyker upp efter barnet har kommit ch då kan man ju alltid kanske få fler.

Men nalla inte på din längtan! Eller så gör du en ärlig resa med professionellt hjälp för att INS att barn inte är allt, om kärlen är värd det. Jag tror inte det. Även om det känns så rätt.

Jag tror att du kan ta med dig känslan du har md denna man i din nästa manliga relation, tryggheten, enkelheten, värmen. Men ni ser lite lika på framtiden kanske även nästa man ska vara lite äldre?

Nu har jag svamlat tillräckligt. Lycka till! Du har svaren i dig själv, våga öppna dörren till den delen av dig själv. Våga vara ärlig, för sån är du. Stark och ärlig även m du inte tycke det. Så är det så om man läser denna blogg.

Jag finns här om det är något. Kramar i massa fina du!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...